Mode i media
Jennifer Behr startade sin kollektion av hårband 2005, och då ville nästan ingen klä sig i dem om stilen inte var väldigt basic. Efter Blair Waldorfs otaliga outfits stylade med hennes hårband som staple så påverkades hennes märke positivt; “Det var första gången modeindustrin tog hårband till sig som ett fashion statement och någonting som var kul,” berättar hon. I början av Gossip Girl köpte kostymdesignern Eric Daman Behrs accessoarer från återförsäljaren Henri Bendel i New York City. Men när Eva Chen, expert på att koppla ihop folk inom modevärlden, tog kontakt så fick hon chansen att sälja sina accessoarer direkt till Daman och inspelningen av Gossip Girl. Hon tog till och med emot specialbeställningar på förfrågan.
Hårbandets påverkan
Blair bar Behrs hårband under några av seriens största ögonblick, bland annat det serieavslutande bröllopet då hon gifte sig med Chuck Bass. Och designern minns hur det gav resultat nästan samma ögonblick; “Försäljningen av de hårbanden sköt i höjden och fortsatte vara höga. De gick inte ner igen nästa dag utan de fortsatte säljas i större mängder i flera månader efteråt,” berättar Jennifer Behr. “Folk letade specifikt efter det [Blair] hade på sig i serien.”
Men hur nådde serien sin status som ett popkulturfenomen som hänger kvar än idag? Svaret är Eric Daman som showens kostymdesigner. Men han berättar själv att det nästan inte blev så: “Jag svor att jag aldrig skulle göra TV-serier med många avsnitt igen [efter Sex and the City]. Arbetet är hemskt, det är obarmhärtigt, det dödar mitt konstnärliga uttryck.” Han erbjöds en film och tackade nästan nej till CWs Gossip Girl, men som tur var så övertalade hans pojkvän honom att ta jobbet.
Han förklarar att han använde sig mycket av böckerna för att utveckla karaktärernas signaturstilar; Blair var ordentlig, kände att hon behövde göra sin mamma nöjd och ville att allting skulle vara perfekt, förklarar han. “Jag tyckte att en ‘ordentlig’ stil skulle vara nyckeln till hur hon var och betedde sig. Och Serena skulle vara mer bohemisk och internationell, lite mer easy going.” Han beskriver Serena som italienska Vogue och Blair som den amerikanska motsvarigheten.
Efter “That’s a wrap!”
Men vad händer med kläderna som syns i rutan när ett avsnitt är färdiginspelat? Det är faktiskt så att nätverket som producerar serien äger kostymerna; alla plagg, ner till de minsta accessoarerna, är noggrant dokumenterade, märkta och förvarade innan de sedan granskas och producenterna bestämmer vad som ska hända med dem. Det är alltså inte designerna själva som bestämmer dess öde. Hela denna process involverar produktionsteamet samt ekonomiavdelningen. Vissa serier, som kostymdraman, hyr delar av kostymförrådet från särskilda affärer. Men i Gossip Girls fall med de riktigt dyra klänningarna – som klänningen Blair bar i Paris från Oscar de la Renta – hyrs och lämnas sedan tillbaka när de har spelat in alla scener. Det samma gäller de dyra sampleväskorna som också lånades ut, packades ner, och återlämnades. Studior kan också skapa sina egna kostymaffärer och hyra ut till andra produktioner, men de mest igenkännbara outfitsen som burits av huvudkaraktärer samlas i stället i arkivet.
Ungefär 80 procent av Gossip Girls kostymer fortfarande ägs av Warner Bros., men signaturlookerna är på display på ett galleri och visas tillsammans med andra berömda kostymer när turister kommer på besök och gör så kallade studio tours. Skådespelarna får därför inte ta med sig eller låna plagg från inspelningar, men så är inte alltid är fallet. “De får inte egentligen, om jag säger så.” De högavlönade stjärnorna kan ändå få chansen att plocka med sig några enstaka plagg om detta ingår i kontraktet med studion. “När jag gjorde Sex and the City så hade Sarah Jessica Parker ett avtal som sade att hon kunde få ta med sig några plagg hem,” fortsätter Daman. I kontraktet finns det även en del för loss and damages, eller “L and D” som det ibland kallas, och detta används när plagg inte kan tas hela vägen till granskningsstadiet.
Detta är alltså den vanligaste livscykeln för ett plagg hos en studio:
- Ett plagg beställs av studion inför en inspelning
- Kostymdesignern implementerar det i karaktärens garderob
- Efter färdig inspelning så säljs plagget antingen vidare, behålls av studion för kommande inspelningar, eller lämnas tillbaka om det är lånat
Plagg som syns igen
Även om kostymdesigners inte äger plaggen personligen, så finns det väldokumenterade fall där plagg burits igen i olika serier gjorda av samma studio. Om en designer jobbar på ny show men för samma studio så kan hen få lägre hyrkostnader samt fördelen av att redan ha arbetat med vissa plagg tidigare, vilket innebär att hen då får ett lättare jobb som hen är bekant med sedan innan. Detta har till exempel setts när Blair Waldorfs gröna Nanette Lepore Kelly-kappa i grönt syntes några år senare på en ung Carrie Bradshaw i The Carrie Diaries.
Innan Gossip Girl tog modevärlden med storm så ansåg klädmärken och modehus inte att det var en förmån att ha sina plagg och accessoarer med i TV-rutan, och fokuserade mer på butiksförsäljning och traditionell reklam. Men allt eftersom serier och film står ut från mängden mer och mer med hjälp av kostym och smink så har detta förändrat modelandskapet och hur designers ser på relationen med media. Vad kan komma att bli nästa hårband?